Trött och slut. Har ingen som helst stund på dagen där jag har egentid. Jag har barn 24 timmar om dygnet. Jag får inte träna eller nåt annat. Jag har ingen avlastning. Och ber jag om hjälp så suckar han och klagar och går an. Det är ju så sjukt jobbigt att ha sina egna barn en stund tydligen. Ja jo han kan ha dem så pass så jag hinner duscha lite snabbt eller diska...men de är ju typ på nöd och inte mer än så. Längsta stunden är på kvällen när han måste ta ett av barnen vid nattningen. Men flera kvällar har jag nattat bägge 2 själv.
Jag längtar efter att träna. Känner mig otroligt äcklig och fet. Ful. Klarar snart inte av att finnas i min kropp längre. Jag vill bara kräkas upp allt jag äter men vet att jag måste behålla de pga att jag ammar. Jag mår så jävla dåligt. Och han bryr sig bara om allt som han vill göra och det är ju det viktiga i hans ögon. Att jag ska orka vara en bra mamma skiter han i. För rent krasst måste man få ladda batterierna en stund för att orka. Få vara sig själv. Inte bara mamma. Jag pallar inte mer. Jag älskar mina barn ofantligt mycket,  men jag behöver få andas en stund ibland.

Hur fan får jag honom att fatta??!!
Säger jag nåt blir han bara förbannad...det är alltid hans sätt att reagera på allt.