tankar...

Ibland önskar jag att jag hade nån som förstod och var ett stöd. Livet är ofta svårt. Jag har gjort livsval som gjort mitt liv svårare än de borde vara. Nåt jag insett tidigt är att man är helt ensam från det man föds till det man dör. Det finns människor som bryr sig naturligtvis. Men för det mesta bara när det passar i deras liv. Alla går igenom sina egna helveten. De som brytt sig mest om mig är mina föräldrar och min ena storebror. Min mamma var min klippa och stöd. Likaså min bror. När de gick bort så har jag nog aldrig känt mig så ensam och utelämnad. Fanns ingen att prata mer med. Min pappa har alltid försökt gjort allt för mig men vi har aldrig haft sån relation att vi pratat om djupa saker.
Nu är jag ensam. Ensam med alla tankar.

underbar lördag

I lördags så var vi på bio med lillan för första gången. Hon älskade det och satt som ett ljus hela filmen. Vi såg frost och den var både spännande och rolig.
efter bion åkte vi till Elin och Morgan och firade Elin som fyllt år. En riktigt mysig dag.

Igår var en blandad dag. Jag klev upp med Jolie före 6 på morgonen. Jens sov till 12 för att han suttit uppe och spelat gta till 3.30. Sen var han sur och tvär mot både Jolie och mig. Jag blev ledsen och grät och då hånade han mig...då blev jag arg och kastade en sked med potatismos på honom...vilket jag ångtade direkt innan ens moset träffade honom...men han kanske förtjänade det ändå...han var ju inte direkt snäll mot mig...
Jag är trött på bli tagen förgivet jämt. Jag gör alltid en massa hemma. Lagar i princip all mat. Diskar. Städar. Leker och pysslar med Jolie. Vore kul att nån gång få känna att man är värd nåt. Bli ompysslad och omhändertagen. Vore ju härligt...
sen att få känna sig vacker och sexig trots att man ser ut som en mindre flodhäst vore ju också trevligt...
Trots alla problem så älskar jag honom över allt annat och trots att jag gnäller här så kämpar jag på för att vi ska ha det bra. Jag vet ju att han älskar mig också, för han skulle inte säga det om han inte menade det.

Igår skottade jag hela uppfarten själv vilket var dumt...jag har foglossningar och idag har jag så ont att jag knappt kan gå. Men nån var ju tvungen att göra det. Men efteråt så gjorde jag och Jolie en snögubbe och det var jätte mysigt.
Trött på att kroppen är såhär...jag vill kunna göra allt som jag är van att kunna göra.

Bebisen växer och växer i magen. Den är väldigt aktiv och sparkar och far runt i magen. Längtar tills jag får träffa pyret. Tänk vad man kan älska nån fast man inte träffat personen än. Ens barn är det viktigaste man har och fattar man inte det så är man inte klok.