gräl...

Jag ligger på soffan och skriver...
jag lever med en person som har empatiproblem men det visste jag redan.jag förstår inte varför jag alltid blir lika förvånad.
Jag har spytt upp allt jag ätit idag och gråter konstant pga total hormonchock i kroppen. Då får jag inget som helst stöd utan blir som vanligt mästrad och undviken.
"-varför försöker jag inte göra nåt åt saken?" Precis som jag valt att må såhär...vore ju som att säga till en magsjuk att vafan ligger du och spyr för? Gör nåt åt saken ist!!
Han har sin ram. Befinner man sig inte i den blir man obekväm. Han har aldrig varit bra om man varit sjuk på nåt sätt. Det tycker han blir för jobbigt.
jag är en som han säger stackars-mig-människa. Han svänger sig ofta med det uttrycket och det kommer från boken den nionde insikten som var en av mina favoritböcker. Det var tydligen en sak som fastnade när han läste den. Men han förstår inte riktigt innebörden av den människogrupperingen.
I hans ögon ska man inte visa svaghet. Men de starkaste människorna är de som kan visa svaghet och som kan se andra människors svaghet och veta när man ska ge empati och hjälp.
Bara för att man är ledsen eller sjuk behöver det inte betyda att man tycker synd om sig själv. Men ibland kan det vara skönt att göra det om ingen annan bryr sig om att göra det. Det är ju i slutänden det alla vill...att nån bryr sig om man är sjuk eller är ledsen. Man vill känna sig älskad och viktig för nån annan.
Jag känner inte så. Jag får däremot veta hur dålig mamma jag är som kräks och gråter framför mitt barn. Att jag är ett psykfall som blir arg och ledsen när han säger så och berättar hur värdelös jag är.
funderar jag på om detta är ett misstag? Ja det gör jag. Skulle jag kunna ta bort det? Nej...aldrig...jag älskar det redan trots att det plågar skiten ur mig.

det är lustigt.. så fort jag är ledsen eller mår dåligt på nåt sätt över allt han utsatt mig för så är jag dum i huvudet...jag vore ju snarare dum i huvudet om jag inte blev ledsen. Då vore det ju nåt allvarligt emotionellt problem med mig. Är det konstigt att jag oroar mig mer nu...nää..det är nu förtroende blir så jätte viktigt...män har det lättare på det sättet. De gör inte samma sorts uppoffringar.

Vad ska jag göra?...