snurrig...

Jag blir så trött. Ena sekunden är jag sprudlande lycklig och andra är jag rädd och olycklig.
idag har jag mått skit. Jag hatar min kropp och känner mig fet och äcklig. Såna känslor är ju dessutom tabu att prata om när man är gravid för då ska man ju bara vara lycklig över barnet, men faktum är att många känner sig oerhört obekväm i sin nya kropp. Jag känner mig vidrig och kan dessutom inte träna eller dieta bort det heller just nu. Bara att sitta och gilla läget. Blir dessutom ännu värre när Jens kan fortsätta träna och har nu börjat dieta. Det får mig att känna mig ännu fetare och äckligare. Han kommer inte vilja ha mig alls längre. Jag är en äcklig ko...
Inser att jag mår såhär just bara för att jag inte litar på den jag lever med. Att jag känner mig otillräcklig. Och att jag dessutom inte kan hålla mig attraktiv längre.
Ja jag väntar hans barn, men det är inget som gör att han skulle vara trogen...
Idag kunde jag inte ens äta middag. Satt bara och stirrade på tallriken och la aldrig upp nån mat. Sa att jag hade ont i magen fast jag egentligen bara hade ångest och kände mig fet.

Jag är som sagt oxå lycklig för det mesta. Blir glad över de små sparkarna och när vi myser tillsammans.
Han säger att jag är vacker ibland men jag känner mig inte så.