Nu börjar magen bli riktigt stor. Nog för att de flesta tycker jag är ganska liten för att bara ha ett par månader kvar till bf så känner jag mig gigantisk.
Min självkänsla är inte direkt hög just nu heller. Många kvinnor tycker det är underbart att vara gravid...jag är inte en av dessa. Det är en transportsträcka. Vill bara att det ska vara över så jag får min bebis och får tillbaka min kropp.
Jag hatar rädslan över att bli sårad igen oxå. Vaaaarje dag kommer nån tanke om det och jag hatar det. Vill bara kunna släppa det. Men när självkänslan är i botten så är det lätt att tro att han kommer bedra mig. Sen känner jag på mig att han håller på med nåt i telefonen igen. Som igår efter jag hämtat pappa. Telefonen ligger på bordet och han står och har precis börjat med disken men kommenterar hur bra jag körde in på gården. Vi har inga fönster så han kunde se det från diskbänken. Känns som han suttit med luren och paniksläppt och börjat diska när han såg mig. Ja de är sjukt att jag tänker så men det har hänt förut. Under tiden de hade kontakt. När jag var ute och sprang och kom hem tidigare än han trodde stod han i köket och hade börjat grejat med maten och ser allmänt skyldig ut. Då får han ett sms. Av henne. Som han hastigt försöker dölja för mig och ljuger om.
Så gamla erfarenheter ligger till grund för alla misstankar som kommer upp nu...är förmodligen min dåliga självkänsla men är rädd att det inte är det.
vet ju vad som hände min svägerska när hon var gravid. Hon blev ju bedragen hela graviditeten och det kom ju fram 6 dagar efter hon fött...så jag är konstant livrädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar