Denna graviditet har varit hemsk. Jag har inte kunnat njuta alls. När jag väntade Jolie var jag lycklig och allt kändes fantastiskt. Den här gången har allt känts jobbigt. Jag har insett att det var för tidigt att skaffa ett barn efter allt som hänt. Jag har inget förtroende för honom än. Det är ändå mer än det varit. Men inte tillräckligt.
Jag skrev till tjejen och hon flyttade tillbaka till Sala. Men jag misstänker att hon har planer på bo här i stan. Vilket jag från djupet av min själ inte hoppas hon tänker göra.
Häromdan var jag hos psykologen. Jag mådde skit när jag kom hem. Och hela dan efteråt. Fick ångest. Grät. Och fick som vanligt höra vad värdelös jag är. Slutade med bråk. Jag gick ut och gick i 2 timmar. Sen när jag kom hem hade jag såna värkar att jag trodde bebisen skulle komma. Men efter några timmar och ett bad så gav de med sig.
vi har haft det extremt dåligt sen hon dök upp här. Hon förstör. Bara hon finns. Att bli påmind har gjort att all ångest kommit tillbaka. Jag gråter jätte ofta. Han reagerar med att stänga av, stöta bort mig och hålla sig undan.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Men skönt att få prata av sig hos nån proffesionell och höra att man inte är galen och alla känslor jag känner är förståliga och berättigade. Och att hon dessutom tycker att han borde bemöta mig bättre i mina rädslor och allt som följde med att hon dök upp här igen.
Jag hatar att jag inte kan njuta av att vänta barn. Att allt färgas av ångest och rädslor.
Jag vill inte må såhär...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar